Mot en skapande förskola

För en lyckad digitalisering i förskolan är det avgörande att pedagogerna är engagerade och låter barnen skapa. Då kan barnen ta sin kreativitet med sig hem och risken minskar att plattor blir till digitala barnvakter, menar didaktikforskaren Susanne Kjällander.

– Jag har varit ute på ett 30-tal förskolor och filmat när barn och pedagoger jobbar med digitala resurser av olika slag. Det har handlat om lärplattor, digitalkameror, Makey Makey, och robotar, säger Susanne Kjällander, didaktikforskare vid Stockholms universitet och aktuell med boken Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund.

Vilka är de viktigaste fynden?

– En viktig del är att vi kan se att även de allra yngsta barnen, som både kan sakna språk och finmotorik i viss utsträckning, kan utveckla sin agens, det vill säga deras handlingsutrymme, när de använder digitala verktyg, eftersom de har ett tillåtande gränssnitt. Det är väldigt enkelt att skriva text, skapa film, manipulera bilder, med mera. Detta kan vara svårare att få fram om man exempelvis inte har finmotorik att skriva för hand. Med digitala verktyg kan det alltså vara lättare för barnen att vara med och lyfta fram de tankar som de har.

Jag hoppas att det leder till ett mer kritiskt användande av digitala resurser.

Vilket arbetssätt är vanligast?

– Att de arbetar med skapande. Många använder sig av öppna appar som fylls med innehåll som digitalt berättande, med bilder och filmer.

Hur jobbar man bra?

– Man låter det bli som ett projekt som hela arbetslaget och alla barnen är engagerade i. Det blir lätt fel om det bara är en pedagog som driver det själv på egen hand. Sedan handlar det mycket om att arbeta med ett skapande där barnens initiativ styr, men som också kan desginas för att lyfta vissa aspekter eller ämnen. Man kan inte bara stoppa fram lärplattan och tänka att allt ska sköta sig själv, utan det måste finnas en pedagog med.

Vad kan det få för effekter om det sköts rätt?

– Vi kan faktiskt se att barn tar med sig aktiviteter från förskolan till hemmen, där det historiskt brukar ha varit tvärtom. Genom undersökningar från Statens medieråd så ser vi att barn börjar skapa saker hemma med digitala material på ett sätt som de inte gjort tidigare. Jag tänker att det kan ha att göra med att förskolor har öppnat upp för det, det vill säga att mer och mer börja producera digitalt material istället för att konsumera material, som ofta är fallet att man gör hemma.

Finns det några vanliga missuppfattningar?

– Ja, jag har själv varit med och tagit fram läroplan och andra styrdokument för förskolan och där har vi väldigt noggranna med att skriva ut digitala verktyg, tillsammans med andra verktyg bör användas. Inom begreppet digital kompetens, till exempel, ryms också att man ska veta när det inte är lämpligt att använda digitala verktyg. Om man vill uppleva skogen är sannolikt ett digitalt verktyg inte bästa sättet utan då är det nog bättre att gå ut i skogen på riktigt. Men om man däremot vill uppleva hur rymden skulle kunna vara är förstås det digitala sättet en möjlighet.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till?

– Jag hoppas att det leder till ett mer kritiskt användande av digitala resurser. Att lärare och pedagoger inte hoppar på saker för att det verkar häftigt, nytt och spännande, utan att man försöker grunda med de teorier som finns på området om när, hur och varför det är viktigt att använda digitala verktyg.  

16 april 2019Uppdaterad 2 oktober 2023Reporter Tim Lefflerit i skolanFoto Fredrik Kron

Voisters nyhetsbrev

Allt om digitalisering, branschens insikter och smartare teknik.

Rekommenderad läsning

Stäng