Ny rapport: Sverige har för otillgängliga och dåligt designade webbplatser

Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, ofta kallad DOS-lagen, trädde i kraft i Sverige den 1 januari 2019. Sedan 28 juni 2025 gäller även Lagen om vissa produkter och tjänsters tillgänglighet, som bygger på EU:s tillgänglighetsdirektiv. Att dessa lagar finns på plats har dock inte ökat den digitala tillgängligheten i Sverige, snarare har utvecklingen gått åt fel håll, visar Begripsams rapport Svenskarna med funktionsnedsättning och internet.

Stefan Johansson, teknologie doktor och vd på Begripsam, menar att det beror på att dessa lagar främst handlar om teknisk tillgänglighet för personer som använder hjälpmedel, inte att webbplatser och e-tjänster ska vara enkla att förstå.

– Att en webbplats följer tekniska lagkrav betyder inte att den går att använda i praktiken. Sverige bygger ett digitalt samhälle som stänger ute människor, säger han. 

I undersökningen delas användarna in i tio olika grupper, baserade på vilka funktionsnedsättningar, diagnoser och svårigheter som de har. Av dessa grupper är det två som dragit nytta av de införda lagarna, nämligen blinda och döva, medan resterande åtta grupper inte har det. Färre blinda och döva behöver numera be om hjälp för att göra saker på nätet, och känslan av delaktighet har ökat. Detta beror till stor del på att webbtjänsters tekniska konstruktion numera måste följa vissa standarder, och att det finns krav på att videoinnehåll ska textas.

Inga framsteg på två år

För övriga åtta grupper går det inte att se några positiva skillnader jämfört med för två år sedan, när undersökningen genomfördes senast. Enligt rapportförfattarna beror detta på att dessa grupper snarare skulle behöva tjänster som är enklare, mer begripliga och med bättre design.

– Under lång tid har ett stort antal aktörer skapat tjänster som inte är tillräckligt enkla att använda. Det finns stora grupper i samhället som därmed inte kan använda tjänsterna eller som efter mycket krångel och stora svårigheter använder tjänsterna. Detta är ett underskattat problem som blir allt mer synligt eftersom alternativen till de digitala tjänsterna försvinner. Dålig design blir ett allt större problem. Vi ser det för oss som medborgare men vi kan ju också se det i de havererade systemen inom sjukvård, nationella prov och så vidare.

Vad innebär den här problematiken på individ- och systemnivå?

– Många individer hindras ta del av de fördelar och förenklingar som digitaliseringen kan innebära. Därmed finns det stora grupper som inte kan använda de digitala tjänster som offentliga och kommersiella aktörer tar fram.

– Det skapar problem på system- och samhällsnivå eftersom de digitaliseringseffekter vi hoppas på kommer att bli mycket mindre än vad de har potential till. Det är för stora grupper i samhället som inte använder de digitala tjänsterna. Transformeringen av offentlig sektor med strategin ”digital first” är på väg att misslyckas.

För att få till en förändring behöver den svenska digitaliseringsstrategin förstärkas med ett designperspektiv, menar Stefan Johansson.

– Digitaliseringsstrategin talar idag ganska ensidigt om att medborgarna måste öka sin kompetens. Det vill säga att vi borde anstränga oss mer för att använda de dåliga lösningarna. Med bättre design skulle fokuset på kompetens minska. Därutöver behöver ett stort antal aktörer bli mer noga med att ta fram tjänster som är så enkla och begripliga som möjligt.

Om två år släpps nästa rapport, vad hoppas ni på att få se för förändringar i den?

– Vi hoppas kunna se fler exempel på tjänster som är väldesignade och som ger större effekt och nytta i samhället. Vi hoppas också på riktade åtgärder för att fånga upp de grupper som har de största svårigheterna. Vi hoppas också att de tillsynsmyndigheter som ska bevaka att utvecklingen går åt rätt håll, Digg och PTS, kliver fram och är mer drivande.