"Låt privata vårdgivare och techföretag bli spjutspets för digital vårdutveckling"

Hur ofta har vi inte hört nedslående exempel på hur ett lyckat innovationsprojekt stängs ner efter en framgångsrik pilot? Inte för att det var misslyckat, utan för att regionerna och den offentliga vården av byråkratiska skäl inte förmår att gå från projekt till breddinförande.

Det är oerhört frustrerande att modern teknik med potential att rädda liv och spara tid för personal och patienter ibland aldrig införs, eller att lösningar som vården så desperat behöver införs flera år senare än vad som skulle ha varit möjligt. Dagens hantering leder dessutom till att nya health tech-bolag aldrig får sin första kund, att de ibland går i konkurs i väntan på ett svar från regionen som aldrig kommer, eller att de i stället söker sig utomlands för att få sin första kund. Detta drabbar både välfärdens kvalitet och landets ekonomiska tillväxt på ett starkt negativt sätt. 

Behöver det verkligen vara så här illa? Är vi permanent fast i krångliga regelverk, beröringsrädsla mellan privat och offentligt eller är Lagen om offentlig upphandling (LOU) verkligen en så stor stoppkloss som den ofta beskrivs som?

Nu ger faktiskt även dagens LOU öppningar för offentliga organisationer att upphandla innovationsfrämjande och skapa möjligheter för utveckling under avtalsperioden. Tyvärr används den juridiska möjligheten alldeles för sällan då den bedöms ta mer tid och skapa juridisk risk.

Men det finns en annan betydligt enklare möjlighet som används alldeles för sällan, och det är att dra fördel av det faktum att närmare häften av landets primärvård och 20 procent av specialistsjukvården utförs av privata vårdgivare. När företag köper av andra företag omfattas det inte av LOU, och en privat vårdgivare kan därför teckna avtal omgående med ett techföretag och slipper åratal av förstudier och upphandlingsprocesser. Det är därför som det finns det en lång rad framgångsrika exempel på hur privata vårdgivare kan vara först ut med att införa ny teknik, trots att man kanske hade förväntat sig att landets universitetssjukhus skulle ligga i frontlinjen.

Det är exempelvis ingen slump att privata vårdgivare var först ut med att breddinföra avancerat AI-stöd för transkribering av journaltexter. De var också först med AI-stöd för mammografi och nyskapande lösningar för sjukhusvård i hemmet med stöd av ny teknik och metodik. Det unika med detta är att vården och techföretagen har kunnat arbeta i nära partnerskap för att trimma in, utveckla och förfina en från början omogen teknik, så att den bättre anpassas för vårdens behov. Techföretagen lär känna vårdens vardag, och vården lär känna teknikens möjligheter. En vinst för båda parter, och en vinst för samhället.

Ett sådant partnerskap skulle kunna bana väg för hela sjukvårdens utveckling. Det som krävs är bara att regionerna som beställare i avtal och ersättningssystem tillät sina privata utförare att gå före och pröva ny teknik och nya arbetssätt. Genom att ny medicinteknik och digitala lösningar enklare kan prövas ut i vårdens vardag, blir de snabbare mogna nog att kunna upphandlas och köpas in även av den offentliga vården.

Min uppmaning till landets regioner är därför: Använd era privata utförare som en spjutspets för teknisk utveckling! Vi tar gärna rollen som första kund till techföretagen och ser till att ny teknik når vården snabbare. Men regionen som beställare måste skapa en frihet för vårdgivarna att pröva ny teknik, inte detaljstyra till gamla förlegade system som regionen själv upphandlade för åratal sedan. Ställ skarpa krav på vad som ska levereras i kvalitet, men låt vården själv välja den bästa tekniken som löser uppgiften. 

Daniel Forslund, Utvecklingsansvarig för digitalisering, forskning, innovation och Life Science på Vårdföretagarna