Så kan digitala verktyg skapa en mer jämlik och inkluderande skola

Under Almedalsveckan anordnade Atea ett rundabordssamtal med rubriken ”Tillgänglighet och inkludering där alla elever räknas”.  I samtalet deltog bland annat Niels Paarup-Petersen, utbildningspolitisk talesperson och talesperson för cybersäkerhet och digitalisering för Centerpartiet. Han menar att skolan inte är tillräckligt bra på att nyttja digitaliseringens möjligheter för ökad tillgänglighet och inkludering i klassrum runt om i landet.

– De faktiska möjligheterna och de bästa tillämpningarna runt om i världen och i Sverige är långtifrån utnyttjade i den absoluta majoriteten av Sveriges skola. Oavsett om en elev har särskilda behov kring tillgänglighet eller inte är det viktigaste att alltid utgå ifrån vad elever och lärare faktiskt behöver för en bättre undervisning och mer tid till lärande. Det viktigaste är att de som känner och ser behoven kan använda tjänsterna de behöver. Sluta tro att en lösning är rätt för alla, säger Niels Paarup-Petersen.

Det största problemet gällande tillgänglighet och inkludering är resurser, menar han. Ett annat problem är vilka som tar besluten för skolan.

– Det är många personer som är väldigt långtifrån klassrummet som är väldigt säkra på vad som ska göras inne i det. Därutöver skapar dagens betygssystem stora problem och dåligt mående, helt i onödan.  

Ett mer tekniskt problem för skolor är de inlåsningseffekter som it-leverantörer många gånger skapar. Här förespråkar Niels Paarup-Petersen krav på öppen källkod.

– Jag skulle vilja se krav på öppen källkod och öppna API:er för att enklare få till samarbeten och utveckling av nya lösningar, samt bättre tillgänglighet till de bästa lösningarna i hela landet.

Individanpassning viktigt för elever med NPF

I samtalet deltog även Eric Donell, ordförande på Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som adhd, autism, Tourettes syndrom och språkstörning.

I den nya läroplansutredningen finns förslag på minskad individanpassning i skolan, där fokus i stället ska ligga på grundläggande fakta- och ämneskunskaper. Detta är något som Eric Donell ställer sig emot.

– Till exempel vet man att många med NPF presterar bättre framför en skärm, egentligen oavsett vilken uppgift det rör sig om. Så om man sätter in alla i en viss mall, och samtidigt tar bort digitala verktyg som kan kompensera för funktioner som är nedsatta vid NPF – exempelvis arbetsminne, struktur och prioritetsordning – försvårar man tillvaron än mer för våra medlemsgrupper.

I stället för att försöka få in alla elever i en viss mall, vill han att skolan ska göra en behovsprövning för varje elev med NPF. Detta skulle bland annat kunna öka skolnärvaron – uppskattningar visar nämligen att 75 procent som har problematisk skolfrånvaro har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

– Vi vet också att anledningarna till skolfrånvaron kan bero på helt olika saker, såsom skolmiljön, vägen till skolan, undervisningen eller det sociala. Därmed måste det alltid göras en noggrann individuell prövning. Det här gäller redan tidigt från förskolan; så fort man anar att det kan behövas ska man sätta in insatser.

Nej till mobilförbud

Ett konkret, nutida exempel på minskad individualisering i skolan är det totala mobilförbud som diskuteras runt om i landet, enligt Eric Donell. Han menar att ett sådant förbud skulle kunna få ännu fler med NPF att inte vilja gå till skolan.

– En del behöver till exempel ha mobilen som en säkerhetsventil för ångesten, då de vill kunna nå hemmet eller någon trygg vuxen. Där måste man absolut göra individuella bedömningar. Generella strategier fungerar inte – då faller många mellan stolarna. Så kommer det alltid att vara.

Och på sikt finns många vinster för samhället med att öka tillgängligheten och individanpassningen, speciellt för elever med NPF.

– Vad det än är som kan hjälpa – sätt in det. Det lönar sig för alla, oavsett om det handlar om digitala verktyg, behovskost eller något annat. Elever med problematisk skolfrånvaro hamnar dessutom senare i livet ofta i UVAS-gruppen (unga som varken arbetar eller studerar), där vi nu har 140 000 personer mellan 16-29 år som sitter hemma.

– Och problemen slutar inte för att de blir äldre. 80 procent av dem som ringer in till NPF-linjen är seniora föräldrar till före detta UVAS-personer. De här personerna är nu 40-50 år, blir kvar hemma och kommer inte ut i arbetslivet.

Det digitala utanförskapet på skolor – ett uppdrag för regeringen

Från it-leverantörshåll medverkade Therese Gripenstam, Nordic Education Channel Manager på Logitech. Enligt henne är det viktigaste på temat tillgänglighet att regeringen minskar det digitala utanförskapet på skolorna och ser till att de verktyg som finns nyttjas fullt ut.

– Mjukvaran och hårdvaran som vi levererar har redan hög tillgänglighet. Nu måste regeringen se till att alla skolor kan börja nyttja den teknik som redan finns på marknaden. I dagsläget ser den digitala mognaden väldigt olika ut mellan olika skolor, vilket får negativa effekter. Alla skolor – även de med mindre resurser – skall ha rätt till likadana produkter. Här måste skolorna hitta en digital lägstanivå att utgå ifrån, så att alla har samma kompetensmöjligheter när de går ut skolan. Annars kan utanförskapet förvärras.

När Therese Gripenstem ser framtidens skola i spåkulan ser hon inte ett traditionellt klassrum med skolbänkar och whiteboardtavlor framför sig, utan mer rörliga miljöer med högre grad av individanpassning.

– Här kan elever sitta i soffor eller ute i korridoren med ett headset för att lyssna in en text eller ett tal i lugn och ro – om de vill. Tillvaron ska inte vara så låst till klassrummet. Jag tror att detta kan öka elevernas kreativitet och göra att de tycker undervisningen blir roligare, vilket är jätteviktigt för att få dem att lära sig.