Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

DIGG vill skapa livslångt lärande genom data

Livslångtlärande

Hur ska Sverige möjliggöra ett livslångt lärande i ett samhälle där data och digitalisering blir allt viktigare? Theo Andersson på DIGG menar att vi måste hitta nya samarbeten mellan samhällsaktörer och skapa digitala hem där alla meriter från skola, yrkesliv och fritid samlas. Här kan Sverige dra nytta av satsningar som gjorts i Finland och Singapore.

Under Internetdagarna talade Theo Andersson, omvärldsbevakare på DIGG, om vikten av att få till ett livslångt lärande i Sverige. Seminariet gick under namnet Den digitala kompetensens samhällskontrakt. 

Det svenska samhällskontraktet består av ett utbyte mellan olika aktörer i samhället, såsom stat, näringsliv och individ. När en aktör byter ut något av värde får den tillbaka något av större värde.

Näringslivet betalar skatt till staten och förväntar sig bland annat tillgång till kompetens tillbaka. Individen betalar också skatt till staten och förväntar sig ett socialt skyddsnät och möjlighet till självförverkligande tillbaka.

Från företagen förväntar sig individen förmåner utöver lön, såsom utbildning och möjligheter att kombinera fritid med arbete. Staten behöver i sin tur en välfungerande arbetsmarknad och ett gott investeringsklimat för att kunna konkurrera internationellt, och för det vill man se en välmående befolkning och företag samt lärosäten och forskning i världsklass.

I det digitaliserade samhället är data ofta den resurs man byter ut för att få något tillbaka. Här spås individens roll i samhället förändras på grund av att hen ska ha större insyn och kontroll över sin personliga data. Om individens roll förändras innebär det automatiskt att relationerna mellan samhällskontraktets aktörer förändras.

Och mängden data har passerat vad som anses vara hanterbart, åtminstone för individen. Därför blir det intressant att se vad staten ska göra med all data som flödar in från näringsliv och individer.

Individens ökade kontroll över sin data innebär också ett utökat ansvar över sin situation. För att individen ska kunna nyttja sin nya maktposition krävs det, enligt Theo Andersson, en digital infrastruktur där det går att flytta data och där olika system kan prata med varandra.

Exempel från Finland och Singapore

Så hur kan då data användas för att möjliggöra ett kontinuerligt lärande? Och hur kan vi nyttja datan som genereras av lärandet för att skapa välstånd och välmående? På det här området finns ett antal internationella exempel:

Theo Andersson Digg

Theo Andersson, omvärldsbevakare på DIGG

Singapore har utvecklat programmet SkillsFuture där individer kan ta ansvar för sin kompetensutveckling och matchning mot arbetsmarknaden livet ut. Alla som är 25 år och äldre i landet får 500 singaporianska dollar till sitt personliga utbildningskonto och vissa grupper får ytterligare insättningar. All data samlas på ett ställe.

Finland har nyss lanserat en vision för livslångt lärande: Digivisio 2030. Alla 38 högskolor har förbundit sig till en gemensam vision och undertecknat ett deltagandeavtal. Där får den studerande tillgång till sina egna studiedata och profiler samt den senaste informationen om utvecklingen på arbetsmarknaden. Programmet har eleven i fokus och gör att hen ska kunna matcha sig själv mot arbetsmarknaden och kunna ta ett större ansvar för sitt livslånga lärande.

Vi måste se till att det finns ett ekosystem som stödjer individen i att göra rätt val på ett informerat och meningsfullt sätt.

Det finns också ett svenskt exempel. Sverige presenterade i början av 2000-talet en statlig utredning kring individuellt kompetenssparande på ett kompetenskonto, där man menade att tillgång till återkommande kompetensutveckling bör ses som en del av välfärden. Individen skulle förfoga över ett kompetenskonto som hen kunde sätta in pengar på. Förslaget genomfördes dock aldrig. Men Theo Andersson menar att kompetenskonton kan vara en väg framåt för Sverige även idag.

Kompetenskonton förblir en möjlighet. Om individen, som i Finland, ska ha en större roll och mer ansvar över sin egna resa i livslångt lärande måste vi se till att det finns ett ekosystem som stödjer individen i att göra rätt val på ett informerat och meningsfullt sätt.

Tre vägar framåt

För att skapa ett ekosystem som stödjer individen i det livslånga lärandet föreslår Theo Andersson tre saker:

För det första kan vi skapa forum för olika aktörer inom samhällskontraktet, såsom näringsliv, akademi och myndigheter, där de kan samverka kring kursinnehåll och framtidsspåna tillsammans.

För det andra kan vi nyttja ny teknik för att skapa nya sätt för utbildning. Här finns mycket att lära från spelbranschen i hur man kan spelifiera olika aspekter av yrkes- och studievägledning, till exempel.

För det tredje kan vi skapa ett “digitalt hem” för individens anskaffade erfarenheter och kompetenser som inkluderar meriter från akademi, yrkesliv och fritid. Se till att dessa kan översättas till eftertraktade kompetenser på arbetsmarknaden och överföras i ett begripligt format till en skola, arbetsgivare, organisation och så vidare. En individ måste någonstans kunna se över sin situation i livet, vart man är på väg, vilka kompetenser man har, vad man behöver anförskaffa sig för nya kompetenser och hur man gör det.

– Gör vi allt detta tror jag att vi i framtiden kan bli bättre på att upprätthålla ett livslångt lärande, säger Theo Andersson. 

9 december 2021 Reporter Fredrik Adolfsson digit Foto Adobestock, DIGG

Rekommenderad läsning