Så växer Sverige med AI
Med en lagstiftning som ligger 10-15 år efter sin tid och en offentlig sektor som noga vaktar sina data återstår en hel del utmaningar för att AI ska bli en tillväxtmotor för Sverige. Nu behöver politiker och beslutsfattare inspireras av länder som Estland och bana vägen för en industri där råvaran är data och framtiden är full av möjligheter.
– Vi måste komma ihåg att applikationer ofta är lokala eller nationella. Vi har mycket mindre data från offentlig sektor än andra länder, en sektor som i Sverige också är mycket stor, och data är ju råvaran i den nya industrin. Vi har också en hårdare datainspektion som hoppar på en när man vill göra saker. Tittar man även politiskt och spanar in partiers partiprogram så saknas politik för data, så jag tycker vi har mycket kvar att göra, säger Anders Ekholm, vice vd på Institutet för Framtidsstudier.
Vad behöver göras?
– Politiska beslut. Exempelvis har Estland kommit väldigt långt och där samkörs alla offentliga data. Från början var det en premiärminister som verkligen brann för frågan, vilket nog är ett krav för att saker ska hända. Högsta politiska nivå måste tycka att det är en central sak i nästa samhällsbygge, men där är vi kanske inte riktigt.
Intresserad befolkning
Men förutom politiken då? Är den genomsnittliga svensken redo för den nya tekniken och hur går arbetet? Anders Ekholm tvekar inte om att svenskarnas intresse för ny teknik ligger i topp internationellt.
– Som befolkning är vi beredda och vi känner ett enormt sug efter nya kognitiva verktyg som kan förenkla för oss, inom alla nivåer och alla yrken. Så sorgebarnet är offentlig sektor. Datan är inlåst och vi har cirka 200 olika registerlagstiftningar som minskar användbarheten. Det är inte GDPR som är problemet, för att ta ett aktuellt exempel, utan att de inhemska lagstiftningarna inte hänger med.
– Problemet med lagar allmänt är ju att när de spikas är de redan 10-15 år gamla. Det är klart att vi måste ha regler, men vi kan inte veta vilka regler vi ska ha innan vi experimenterat med dem. Så jag skulle uppskatta mer testande och mer dynamiska regelverk. Nu sitter jurister i 2-3 år och funderar på frågan, utan att kolla med användarna och företagen. Där borde en ändring till.
Den offentliga sektorns stängda data berör också skolorna, menar Anders Ekholm. När han och några kollegor försökte göra något åt problematiken kring psykisk ohälsa i skolor ville de få ut data på individnivå för att kunna jämföra olika möjliga orsaker till ohälsa. Men informationen i form av namn på personer och skolor var inte tillgänglig eftersom den kunde uppfattas som integritetskränkande.
– Vi tänkte göra en lista där vi pekade ut vissa skolor som bör jobba med individer, och andra som bör jobba med strukturer. Det är två helt olika angreppssätt, och vet man inte om vad man ska göra så är det klart att man gör fel. Där har vi mycket kvar att göra. Så summa summarum, som befolkning är vi intresserade och framåt men skulle behöva mer engagerade politiker och mer öppna offentliga data.
Läs mer om ämnet:
