Hoppet för konfliktmineralernas offer

– Dedikation och mod. Någon som vigt sitt liv åt att hjälpa andra på ett helt ofattbart sätt. Det är det första jag tänker när jag tänker på Denis Mukwege, säger Jason Diakité, kanske mer känd under sitt artistnamn Timbuktu, och som vid flera tillfällen träffat den prisbelönta kongolesiska läkaren.

Reparerar människor

Denis Mukwege har förändrat livet för tiotusentals människor, på Panzi Hosptial, sjukhuset han själv grundade i Bakuvu i östra Demokratiska republiken Kongo. Där har han sedan millennieskiftet bokstavligt talat reparerat flickor, pojkar, och kvinnor som våldtagits av rebeller i regionen.

– De gånger jag har besökt honom i Kongo ser man verkligen på människorna runt omkring hur mycket han och hans insatser betyder och har betytt, säger Jason Diakité.

Konflikthärjad zon

Den del av Kongo där Denis Mukwege har varit mest aktivt har mer eller mindre oavbrutet varit drabbad av olika sorters konflikter mellan de södra och norra delarna.

Landets nuvarande president Joseph Kabila har än så länge inte hållit omval sedan hans mandatperiod tog slut i december 2016. Oppositionen hävdar att han berikar sig själv och att det uteblivna omvalet i praktiken innebär att han har förklarat krig mot det kongolesiska folket, och så sent som i mars i år menade EU:s biståndschef att situationen blir värre för varje dag.

– Kurroption är en otäck tradition i Kongo som knappast avhjälpts av dels västerländska kolonialmakter som tidigare styrde landet, dels de ofta västerländska företag som berikar sig på deras tillgångar. Där är Denis Mukwege ett av de fyrtorn som kräver mer rättvisa för Kongos folk, och han gör det med sitt eget liv som insats, säger Jason Diakité.

Konfliktmineraler

En av orsakerna till dagens hårda konflikter som ger upphov till de våldsamma övergrepp på barn och kvinnor som Denis Mukwege träffar och behandlar, är de så kallade konfliktmineralerna.

Kongo har en av världens största tillgångar av coltan och kobolt som används i dagens digitala produkter, som batterier, datorer och mobiltelefoner. Dessa utvinns ofta ur gruvor under farliga förhållanden av unga pojkar och flickor under vapenhot, och smugglas sedan ut ur landet.

– Vi förstår inte hur oerhört priviligierade vi är i västvärlden. Vi använder dagligen våra mobiltelefoner som innehåller dessa värdefulla mineral utan att egentligen behöva tänka på hur vi har fått dem i vår hand. I dagens nyhetstsunami är det inte som om att nyheter om konflikter bland fattiga människor i Kongo står särskilt högt i kurs, men vi måste prata om det, säger Jason Diakité.

Hur har dina möten med Denis Mukwege och dina resor till Kongo påverkat dig själv?

– Att det är helt ofattbart hur oerhört orättvist livet är och hur priviligierade vi som är uppväxta i Sverige är som har fått leva i fred så länge som vi gjort. När jag var i Kongo första gången år 2008 upplevde jag lidande på en skala jag inte trodde fanns. Och att det trots det finns en otrolig livskraft hos dessa människor som går upp och tvättar sina kläder och försöker leva i sin vardag under dessa omständigheter. Vi kan liksom inte berätta för dessa människor hur saker och ting ligger till i världen utan vi måste vara empatiska och lyssna. De senaste åren ser situationen på vissa håll dessutom ut att ha förvärrats, och då blir personer som Denis Mukwege med sin konkreta läkargärning och sina protester mot landets politiska situation, viktigare än någonsin.

Vad kan man förvänta sig av Denis Mukweges besök till Almedalen i år?

– Jag tror att man kan förvänta sig information från ett vittne och en hjälte i världens kanske blodigaste och minst uppmärksammade konflikt. Av alla krishärder i världen är Kongo med sitt rekordstora antal internflyktingar ofta i medial skugga. Denis Mukwege kommer prata om hur det känns att kämpa för förbättring i den brutala vardag som Kongos folk lever i.