Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Analog programmering lyfter förskolan

glad flicka malar.jpg

Med kommandon som 'sträck ut vänster arm' eller 'gå två trappsteg' blir programmering konkret och tillgängligt för förskolebarnen på Hisingen. När det är dags för riktiga robotar knäcker alla koden.

– Som många andra kände vi att det var svårt att få till ett bra arbetssätt för att lära barnen programmering. Vi jobbade mycket med Ipads som dokumentationsverktyg och för att upptäcka och utforska till exempel naturupplevelser, färger och mönster. På så sätt fungerade plattorna som IKT-verktyg i vardagen. Men vi stötte på olika problem, som konkurrens mellan barnen när de skulle dela platta, säger Liselott Hesselroth som är chef på Glöstorpsvägens förskola på Hisingen.

Den kommunala förskolan har fem avdelningar med cirka 95 barn och 20 personal. När en ny pedagog med stort it-intresse började förra året kom också en vändpunkt för förskolans arbete med programmering.

– Vi diskuterade olika alternativ för att göra ämnet mer tillgängligt. Programmering låter så tungt och allvarligt. Det var ett besök på en makerdag här i Göteborg som gav oss inspiration till analog programmering.

hesselroth_2.jpg

Liselott Hesselroth är chef på förskolan Glöstorpsvägen.

Annan typ av lärande

Förenklat innebär analog programmering att barnen turas om att ge varandra instruktioner om rörelser och aktiviteter. Till exempel ”sträck ut vänster arm” eller ”gå två trappsteg”. Något till synes enkelt som har fått stort genomslag på förskolan.

– När man upplever genom kroppen blir det en annan typ av lärande än om man bara använder ord. Arbetet med analog programmering har pågått inom ramen för ett projekt vi kallar Hjärtat som fokuserar på empati och känslor. Vi ser att det också gått som en röd tråd i programmeringen – barnen har tagit stort ansvar för övningarna och samarbetar på ett fint sätt.

Liselott Hesselroth berättar att det nya sättet att lära ut programmering påverkar personalen på flera sätt.

– Barnen programmerar personalen också, till exempel ute på skolgården. Inne på förskolan har vi använt golvet i ett rum och dragit upp rutor. Här kan barnen programmera varandra att flytta sig på ett visst sätt mellan rutor eller tillsammans skapa nivåskillnader med hjälp av kakelplattor och plankor. Vi har hela tiden varit noga med att använda begreppet ”programmering” på alla övningar.

Programmerad vardag

Barnen har också börjat tänka på programmering på ett nytt sätt.

– De upptäcker allt som är programmerat i vardagen, som diskmaskinen, och ser på den med nya ögon. Och det gör faktiskt vi i personalen också, säger Liselott Hesselroth och skrattar.

Att analog programmering gett en bra kunskapsgrund blev väldigt tydligt när barnen efter några månader fick jobba vidare med varsin Blue-Bot.

– Jag hade beställt en klassuppsättning innan vi började med analog programmering och när vi kände att nu var barnen redo för nya utmaningar låg de redo att ta fram. Det var fantastiskt att se att barnen knäckte den direkt tack vare sina erfarenheter av programmering.

Nu arbetar förskolan vidare med sina erfarenheter av analog programmering i fler avdelningar och med yngre barn än de 5-åringar som var först ut. Liselott Hesselroth rekommenderar arbetssättet för andra förskolor.

– För oss har det varit en vändpunkt och mitt tips till andra är att börja med det enkla som vi gjorde och ta in tekniken sedan. Barnen har också mycket att lära oss – som att inte vara rädda för det vi inte kan utan våga prova.

20 december 2017 Uppdaterad 25 augusti 2020 Reporter anne hammarskjöld it i skolan Foto adobestock

Rekommenderad läsning