Uppkopplade djur möjliggör forskning på distans

SLU .jpg

Kor i mjölkningskarusellen vid SLU i Lövsta. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Sveriges Lantbruksuniversitet använder digitaliseringen som hjälpmedel för att observera djurs beteenden samt underlätta forskares arbete.
 Vi försöker att effektivisera samhället och forskningen, säger Cecilia Wolkert, biträdande it-chef på SLU.  

På Sveriges lantbruksuniversitets forksningsanläggning i Lövsta i Uppsala, SLU, gör digitaliseringen så att korna kan gå fritt som de vill, äta när de vill och bli mjölkade eller borstade när de vill. Automatiseringssystemen känner igen vilken ko det är, och på så sätt även vilken sorts foder den ska ha. Huvudsyftet med anläggningen är att bedriva forskning och undervisning och därför samlar universitetet observationer och data om djuren för att möjliggöra för forskarna att bedriva sitt arbete.

 Vi försöker att effektivisera samhället och forskningen. Det handlar inte alltid om statistik som en bonde behöver ta in, men som forskarna kan behöva för att forska om djurhållning.

Cecilia Wolkert.jpg

Cecilia Wolkert, biträdande it-chef på Sveriges lantbruksuniversitet. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Automatiseringsarbetet rör även andra gårdsdjur såsom grisar och höns. För grisarna handlar det mycket om automatiska fodersystem inte riktade till individer men till kollektiven, där finns ingen id-taggning. För hönsen registreras olika observationer i en handdator, exempelvis hur många ägg som värpts.

 Ett annat syfte med att ha en forskningsanläggning är att kunna visa den för utomstående av olika skäl inte får gå in till djuren. Då har vi istället kopplat övervakningskamerorna i stallen till vårt videokonferenssystem så att vi kan djuren har det utan att behöva gå in till dem.

När det gäller vilda djur så drivs observationsarbete också där. Kring älgar så tittar man mycket på hur de rör sig och vilken position de har, exempelvis för att kunna följa hur betesskador på skog uppstår. Man observerar dess vanor. På björnar undersöker man hur de interagerar med varandra och andra arter, exempelvis hur de letar efter byte - det sätts även dit sensorer på laxar för att bland annat kunna följa dem från havet till lekområden.

 Det vi kan se är att sensorer kommer att bli vanligare och vanligare, och det kommer samlas mer och mer data. Allt mer kommer att bearbetas och lagras här, precis som i resten av samhället.

 Forskarna är kreativa och nyfikna - finns det teknologi som gör att de kan komma åt mer information så tar de det.  

22 augusti 2016Uppdaterad 2 oktober 2023Reporter Fredrik Adolfssondigit

Voisters nyhetsbrev

Allt om digitalisering, branschens insikter och smartare teknik.

Rekommenderad läsning

Stäng