Ann Linde: Spretighet hämmar EU:s innovationstakt

Vad saknar du mest med din roll i svensk partipolitik?

– Det jag saknar mest är att man naturligtvis kan göra väldigt mycket saker och man kan påverka väldigt mycket, som minister i en regering. Man har makt i viss mån och kan driva saker som man tycker är viktiga. Det saknar jag otroligt mycket, särskilt när den nuvarande regeringen inte gör samma bedömning som jag hade gjort, exempelvis i förhållande till Palestina. Det saknar jag otroligt mycket, säger Ann Linde, tidigare utrikesminister och numera bland annat Foreign Affairs Special Advisor på de europeiska socialdemokraternas tankesmedja FEPS.

Och minst?

– Det är ju en extrem press. Man har ett stort ansvar som utrikesminister, och på det följer en mediabevakning som är galen. Och så är det ganska skönt att slippa livvakter, måste jag säga, hehe.

Vilka frågor är viktiga för dig just nu?

– Demokrati och inflytande, och hur vi ska få världen att gå tillbaka till att bli demokratisk för så många som möjligt. Det går ju in i jämställdhet och feminism, för vi ser även en backlash mot kvinnor i politisk ställning. Allt som handlar om det är viktiga frågor för mig, och också sådant som handlar om konfliktlösning. Idag är det dubbelt så många militära konflikter som det var för tio år sedan. Det har inte varit så många sedan 1946. Vi måste göra mer för att få fred, helt enkelt.

Varför tror du att demokratier backar?

– Folk verkar vara attraherade av enkla lösningar. Nationalism-idéerna har växt, och ”starka män” har blivit populära. Många tänker på Trump, men vi har också Orbán i Ungern, Erdoğan i Turkiet, och så vidare. På flera ställen har vi stora, starka män som pekar med hela handen, och det får stort folkligt stöd också. Det tycker jag är problematiskt, alltså att man inte kan se mer i gråskala utan bara ser svart och vitt, för vare sig livet eller världen är ju svartvit.

Du har också pratat om vikten av att Sverige engagerar sig i EU. På it- och digitaliseringsfronten finns det ju de som är oroliga att vi inom EU reglerar för mycket. Hur hittar vi rätt balans i att å ena sidan ha en digital miljö som är säker och å andra sidan innovationsfrämjande?

– Det där är en väldigt svår avvägning, inte minst för de politiker som ska fatta besluten om dessa lagar. Jag arbetade själv som statssekreterare på justitiedepartementet när arbetet med dataskyddsförordningen, GDPR, inleddes, och då sa tjänstepersoner att det var den största lagstiftning som de någonsin varit med om. Ofta har man bra intentioner och man vill skydda människors integritet. Det senaste exemplet handlar ju om hur vi skyddar sexualisering av barn och kvinnor på nätet, och vi hur stoppar den barnpornografi som finns utbredd på sociala medier. Men stoppar du på ett håll, hämmar du på ett annat. Att hitta den balansen sliter politiker med hela tiden. Det är väl så att vi har gått längre i EU än i USA, vilket man nu får kritik för från exempelvis techjättarna. Samtidigt pekar man från den europeiska sidan på att techjättarna har fått ett alldeles för stort inflytande genom sina algoritmer, och att man tjänar pengar på att uppmuntra till starka känslor och konflikter. Mitt medskick är att det här inte är en lätt fråga.

Samtidigt får vi i Sverige beröm av Mario Draghi, tidigare ordförande för Europeiska centralbanken, att vår techbransch är dubbelt så produktiv som i övriga Europa, och många svenska stora techentreprenörer talar gott om förutsättningarna här. Ändå är USA:s jättar så pass dominerande. Varför lyckas vi inte bättre med att hitta alternativ till dessa?

– Ja, de sju högst värderade bolagen i USA är alla techbolag och har ett börsvärde på 18 biljoner dollar. De sju största i EU, där det största är mindre än bolaget på sjunde plats i USA, är värderade till 2,4 biljoner dollar, och smink och mode dominerar. Det är en otroligt stor skillnad som visar på hur EU ligger efter. En av de saker Mario Draghi säger är att vi måste öka innovationstakten. En utmaning är att EU är väldigt spretigt, och ett av de största länderna, Tyskland, är i princip inte digitaliserat alls, medan vi har mindre länder som är superdigitaliserade såsom Estland. Och även om Sverige inte är ett av de mindre länderna är vi också långt framme. Spretigheten gör att vi inte riktigt får full kraft i det vi gör; vi borde ha en mycket bättre inre marknad för digitala produkter och digitala tjänster. Det finns jättemycket att göra för att förbättra detta.

Avslutningsvis, vad är viktigt för Sverige och EU att göra kommande år för att inte fortsätta tappa mark mot USA, men även mot länder som Kina?

– Vi måste satsa mycket mer på utveckling och forskning – det är nummer ett. Och att människor får utbilda sig till yrken som behövs i samhället och inom techindustrin.  Dessutom måste vi se till att vi får förenklingar inom den inre marknaden i EU, så att man kan sälja sina produkter på den marknad som faktiskt är den absolut viktigaste för oss och andra EU-länder. Här finns fortfarande många hinder för hela techsektorn, så det måste bli lättare med både utveckling och utbytet mellan de som utvecklar och de som säljer tjänster. Tjänstemarknaden i EU är väldigt bakåt jämfört med varumarknaden, så det finns väldigt mycket att göra där för att förenkla, förbättra och för att göra fler människor betydligt mer utbildade. Bara att få in fler tjejer i techbranschen – det är en potential som inte utnyttjad fullt ut, men då måste man jobba för det, säger Ann Linde.